Esmeralda i sjön

Så var då Esmeralda åter i sitt rätta element. Något förvånande, ska sägas. Vi kom ner till Ornövarvet igår för att lägga sista handen på henne innan det var dags. Trodde vi. Friborden skulle få en omgång benarolja till och botten skulle målas. Döm då om vår förvåning när Esmeralda redan låg och guppade i strandkanten. :)

En smärre kommunikationsmiss, som inte spelar någon som helst roll, hade lett till att varvspersonalen tog hand om bottenfärgen och när den torkat sjösatt. Inte mig emot. Borden är i gott skick, även om jag nog hade velat gå över dem med rotborsten och såpa. Men det kan man ju faktiskt göra i strandkanten när vattnet blivit lite varmare.

Jag hade tänkt gå över däcket med ett lager fernissa, men det känns nästan onödigt. Avbärarlisten i ek verkar dock fått sig ett par skråmor och ska få ett förstärkningslager.

Insidan av borden behövde dock gnuggas av ordentligt och jag undrar lite var smutsen kommer ifrån? Det känns nästan som att olja trängt ut genom trät och liksom fångat upp sotpartiklar eller motsvarande och satt sig fast hårt på ytan. Nåväl, rotborste, linoljesåpa från Gysinge och en gnutta muskelkraft fick borden i hyggligt skick igen.

Det sipprar fortfarande in några centilitrar mellan de övre borden när man lutar ned henne, så hon får ligga i varvets trygga famn någon vecka till innan det är dags för tuffa upp till Söderviken.

Esmeralda i TV och motorbryderier

Solen börjar äntligen lysa liv i mark och människa och det börjar snart bli dags att väcka upp Esmeralda ur sin vinterdvala. Botten ska målas, skrovet ska oljas och däcket och detaljer ska få ett ytlager fernissa efter att ytan ruggats upp en smula med fint sandpapper. Om tid och feeling infinner sig tror jag att durkar och skott bör få ett ytterligare lager ljusgrå färg.

En påminnelse om att det börjar bli dags var att Esmeralda skymtade förbi på tv häromdagen! Precis i början av 5:e avsnittet av SVT's program Drömmen om landet har vi fångats på bild.

Sedan är det den stora fråga jag inte riktigt kan sätta ned foten om. Motorn - Albin O21 Kombi - är både mysig och tidstypisk, men det är en gammal konstruktion med äldre tiders standard för ständigt skötsel. Dessutom är kombisystemet med vridbara propellerblad en liten tröskel att ta sig över för den som är ovan och meningen är att alla ska kunna använda båten.

Om man tar hand om motorn på rätt sätt är den säkert mycket driftsäker, men det finns ständigt en liten surrande underton av oro som kanske hindrar oss från att njuta av Esmeralda fullt ut.

När Esmeralda nästan var färdig ville jag byta till en modern dieselmotor, men med tanke på att Albininstallationen var på plats och att vi kanske inte skulle fått i ny motor i rimlig sommartid, fick bytet bero.

Det finns tre saker som bör åtgärdas på motorn om den ska vara kvar: Manöverspaken står inte still när man släpper den. Efter några sekunder kan den bestämma sig för att slå full back, vilket kan bli spännande i överkant. Samma spak måste också få ett spår att löpa i i motorhuset, så att luckan kan vara stängd fast spaken är kvar.

Ladd- och oljetryckslamporna har aldrig funkat, utan lyser hela tiden. Något jordfel antagligen.

När den blir varm ryker det lite väl mycket om den. Jag har frågat runt på framförallt träbåtsakutens forum och folk verkar anse att det är normalt. Jag tycker inte riktigt att det är OK, jag vill kunna åka omkring och till och med kunna öppna motorluckan utan att riskera att sota ned ljusa kläder. Fånigt? Kanske, men vi använder båten främst för finturer. :-)

Så, pros and cons.

Albin, fördelar:

Systemet finns på plats.

Tidstypiskt och mysigt.

Går väldigt mjukt och låter skönt.

Albin nackdelar:

Ständigt servicebehov

Osäker driftsäkerhet

Modern diesel, fördelar:

Driftsäker, lättskött och minimalt servicekrav.

Något lättare att köra, eftersom det i så fall blir fråga om konventionellt backslag.

Modern diesel, nackdelar:

Antagligen mer vibrationer och oljud.

Kostnaden. Att få ett nytt system på plats kommer att gå på säkert 50 000:-

När det gäller bränsleekonomi kanske dieseln är något snålare, men det är inget problem - Albinmotorn drar så löjligt lite bränsle att det nästan inte märks.

Huvudspåret blir kanske att lägga en del av dieselbudgeten till att få Albinsystemet i toppskick?

Från Söderviken till Brunnsviken

Nästan ensam kvar på bryggan började det dags för Esmeralda att gå i ide på Ornö båtvarv i brunnsviken nere på södra delen av ön. En kall och skumpig, men vansinnigt vacker resa dit avslutade säsongen. Tog en fikapaus på halva vägen, närmare bestämt vid färjeläget på Hässelmara.

Nu ska hon få vila ordentligt i vinterboet för att i vår mötas av sandpapper, olja och fernissa, kärlek och varma händer.

Ledigheten är över för denna gång och saknaden efter Esmeralda är stor. Det är verkligen en obeskrivligt mysig turbåt. Blev skjutsad i land med henne i lördags med min gamla mor vid rodret och ett par grannar som teknisk support. Gick bra. :-)

Dodger - Fast Launch

Och tankarna på nästa Esmeralda går vidare... De specifikationer jag fastställde, skönhet, 18 knop och övernattning för 2, måste mötas av teknisk och ekonomisk relevans.

Bateau.com är en känd och seriös webbplats för att handla både ritningar och hela byggsatser och de har ett par intressanta modeller. Hummerbåtarna från den amerikanska östkusten är ju sanslöst läckra, men blir antagligen avancerade i överkant.

Bateau's modeller är anpassade för modern byggteknik. Visserligen i trä, men med de avancerade lim och ytbehandlingsmaterial som utvecklingen har kommit att erbjuda. (Läs epoxi.)

Om man vill fortsätta på Esmeraldas inslagna väg och gå old school, finns det också alternativ. Konstruktören William Atkin har ett stort antal båtar på sin meritlista, och de är konstruerade efter traditionella byggmetoder. Mer true, förvisso, men båda har sina fördelar och nackdelar. Hursomhelst har jag fastnat lite för en modell kallad Dodger.

Eleganta linjer, lagom fart och plats för tupplur. En fördel är att det är en jagarskärm istället för vindruta. De senare är svåra att få till så att det ser proffsigt ut och fungerar bra. Och jag har fortfarande inte stött på den vindrutetorkare på en fritidsbåt som fungerar tillfredsställande.

Nästa projekt - Esmeralda III

Hur mycket jag än älskar att vara ute i Esmeralda måste jag ändå komma med ett erkännande... Drömmen om Esmeralda och att bestämma hur hon ska se ut och fungera, att följa bygget steg för steg, är kanske ännu större.

Så nu när hon är klar börjar man så smått fundera på nästa projekt. Esmeralda III. Vad det kan bli är ännu höljt i dunkel. Önskemålen är (i prioritetsordning) 1. Skönhet, 2. Bekväm framfart i 18 knop, 3. Övernattning för två (kräsna) vuxna.

Vidare måste hon vara smidig att hantera, det ska vara lätt att kroka i bojen och sedan hinna fram till bryggan med bibehållen värdighet och utan fara för liv och egendom, varken egen eller båtgrannens.

Sedan har man ju naturligtvis vissa begränsningar. Det kan inte dra iväg alltför överstyr med kostnad och byggtid. Projektet måste vara någorlunda hanterbart...

Med dessa begränsningar i fara surfar jag nu runt efter ritningar. Och jag har hittat några mycket intressanta modeller från Lidgard Yacht Design i Australien. Bland annat denna vackra 38-fotare.

Lidgard är långt ifrån främmande för den nordiska traditionen och har flera "skärgårdskryssare" bland sina modeller. Dock i jämförelsevis stora format mot vad vi är vana vid i våra vatten.

Att låta bygga båt efter eget huvud och efter egna specifikationer är inte billigare än att köpa något som redan finns, men det är mycket roligare och rekommenderas varmt. Och du får något som är precis som du vill ha det, och som ingen annan har.

Eftermiddagstur

Efter en mulen morgon bestämde sig molnen för att skingras och södra skärgårn fick en fin dag. Det vore väl skam på torra land att hålla sig där. På torra land alltså... Efter en lunch på Kymendö styrdes kosan - och Esmeralda - ut på Jungfrufjärden och norrut.

Det var ganska höga vågor, som det alltid är på Jungfrufjärden vid nordostligt, men Esmeralda tuffade på finfint genom dem. För första gången fick vi dock känna på lite ryksjö, men inte alls mycket. In vid Mörtö-Bunsö och förbi Lunsen och Stora Björn, och så dikt styrbord vid Grötskär.

Någon timme, en och en halv, och gott humör på såväl besättning som O21:an.